"Jag har redan länge gått vid din sida"
De synliga ådrerna på hans hand, pluserar våldsamt i takt med hans hårda slag. Jag känner mig lätt som en fjäder när han kastar mnig över bordet. Det gör så ont. Önskar han bara kunde sluta.
Jag hasar mig fram genom skolans korridorer. Går dagens bravader tar kål på mig ännu en gång.
Trotts att ingen vågar fråga något, bevisar deras blickar ett undermedvetet anande. Jag har slutat bry mig, det är bättre att ingen vet.
Timmarna går extra fort idag. Antagligen för att jag inte vill gå hem.
När sista timmen är utförd, ringer klockan ut och det är dags att gå. Benen rör sig sakta mot utgången. Läraren springer före eleverna och ser inte killarna som stänger dörren och siktar in sig på mig. Deras hån fulla skratt ekar i rummet. Dem tar sats och pötter omkull mig. Fallet mot marken kändes knappt, men den blev direkt följd av hårda sparkar mot min ömma kropp. De fortsätter skratta. Deras elaka ord börjar tyna bort och det blir svart.
När jag vaknar upp igen ser jag en man sitta vid en av bänkarna. Hans skarpa käke och grova händer utstrålar en skönhet jag aldrig skådat. Han bär tighta jeans och en stickad tröja. det mörka håret skiner när sommar solen flyter igenom det. Jag föser mig upp och inser hur fånig jag borde se ut. Min blick skjuts bort för att dölja svullnaderna i ansiktet.
- Gör inte så där.
Rösten fångar mitt intresse och min blick lika så.
- En skönhet så ljuvlig, vill alla åt. Det man inte kan få, föracktar man som ett livshot. Ge efter men låt dom dig inte ta! Ju närmare de kommer, desta snabbare blir det du och jag.
Jag förstår ingenting. Dock får hans ovilja av att se på mig mina mungipor att dras utåt. Jag hann knappt vika undan med blicken, förens han var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar